Category Archives: MIAA

Avtal med de döda?

Piratpartiet vill inte ”avskaffa alla immaterialrättsliga instrument” som någon nyligen påstod. Den som besöker PP’s webbplats kan lätt kontrollera att så inte är fallet.

Något som är härligt uppenbart med PP’s sympatisörer, är att de är tänkande individer. En del politisk engagerade människor ”skriker” fula kommentarer och censurerar sina meningsmotståndare grovt, men de flesta inom PP är noggranna, eftertänksamma demokrater, långt ut i fingerspetsarna. Många är precis som jag tidigare trodde och hoppades att våra riksdagsledarmöter var, innan FRA-omröstningen tog ner mig till verkligheten igen.

Vad som är riktigt är att PP vill återgå till hur lagen var före 2004 då det inte var olagligt att dela musik, dikter och program med sina vänner. Man vill även förkorta den kommersiella skyddstiden från dagens mycket märkliga som sträcker sig längre än en livstid.

Jag instämmer i det positiva med att författare, utvecklare och musiker kan leva på sina skapelser, men kommer de verkligen att vilja fortsätta skapa pjäser, program och sånger efter sin död?

Jag menar att det bara är de icke-skapande oligopolbolagen som tecknat avtal med sedemera avlidna artister som står att tjäna på ett kraftfullt kommersiellt skydd (som trotsar döden). PP vill absolut inte skada de kreativa och vi är många medlemmar som kortsiktigt skulle tjäna på striktare fildelningslagar samt statlig och kommersiell insyn i nätanvändningen. Varför är vi då medlemmar i en organisation påstås ligga i krig med våra egna intressen? Naturligtvis för att vi inte vill ha det samhälle som blir effekten av kränkningarna.

Det enda samhälle som helt kan stoppa snatteri är ett samhälle som själv tar utan att fråga.

I ett samhälle där individen skall vara rädd och försvarslös mot den starke, skrumpnar både själ och passion. Ett sådant samhälle, måste i brist på utveckling, kräva avtal med de döda.

Lyssnar just nu på Pornophonique: Sad Robot
(Akustisk gitarr och Nintendo GameBoy)

Mediejättar vill ha Kinderägg i TPB rättegång

Med anledning av den kommande rättegången mot infrastruktursajten The Pirate Bay ser jag att medieindustrin begått ett intressant misstag.

I och med att man redan i mycket stor omfattning skickat kravbrev till enskilda fildelare i bl.a. USA, Storbritannien och Danmark och även öppet deklarerat att man tänker göra så i Sverige, så har man redan avgjort att det är slutanvändaren som är skyldig till eventuella övertramp. Man kan ju inte gärna kräva full ersättning av den som fildelar, full ersättning av den som tillhandahåller infrastrukturen och dessutom vilja ha ytterligare en omgång full ersättning för sveda och värk från båda dessa parter. Det blir ju tre önskningar på en gång och det går ju inte.

Eller… det borde inte gå men vi får väl se. Man har ju bland annat åtalat TPB gänget för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen, men det finns ingen som är åtalad för att faktiskt ha begått huvudbrottet som TPB påstås ha medverkat i.

Åklagaren stödjer sig på bevis i form av screenshots och utsagor från Antipiratbyrån där dessa beskriver hur de lyckats ladda ner programvaror och musik. Eftersom Antipiratbyrån hade befogenhet av upphovsrättsinnehavarna att ladda ner via TPB så har TPB alltså i värsta fall gjort sig skyldig till medhjälp till laglig nerladdning. Åklagaren lär dessutom få anstränga om han gör gällande att länkar och metadata är detsamma som det upphovsrättsskyddade materialet.

Hur är det med rättvisan i Sverige egentligen? Dömer man fortfarande utifrån vad som kunnat bevisas? Utgången av rättegången blir en tydlig indikator på tillståndet i vår demokrati. Kan den stå emot främmande makts inblandning i våra interna angelägenheter såsom rättegångar? Gäller svenska lagar fortfarande i Sverige?

MinaModerataKarameller väger olika handlingar och straff mot varandra.
Jonathan Rieder Lundkvist har kvällskris men räddas av Google istället för TPB. Anna Troberg fokuserar stödet till TPB och Mårtensson diskuterar riksdag och integritet.

Jag gillar verkligen att Sydsvenskan gett ut en specialbilaga via TPB. Ännu intressantare vore om man valde att försöksdistribuera själva huvudtidningen via TPB. Då skulle fortsättningen bokstavligt talat handla om yttrandefriheten vs nöjesindustrin. Kanske Aftonbladet med sin unika historia skulle vilja gå ytterligare några ronder mot indragningsmakten?