Tag Archives: fildelning

Mediejättar vill ha Kinderägg i TPB rättegång

Med anledning av den kommande rättegången mot infrastruktursajten The Pirate Bay ser jag att medieindustrin begått ett intressant misstag.

I och med att man redan i mycket stor omfattning skickat kravbrev till enskilda fildelare i bl.a. USA, Storbritannien och Danmark och även öppet deklarerat att man tänker göra så i Sverige, så har man redan avgjort att det är slutanvändaren som är skyldig till eventuella övertramp. Man kan ju inte gärna kräva full ersättning av den som fildelar, full ersättning av den som tillhandahåller infrastrukturen och dessutom vilja ha ytterligare en omgång full ersättning för sveda och värk från båda dessa parter. Det blir ju tre önskningar på en gång och det går ju inte.

Eller… det borde inte gå men vi får väl se. Man har ju bland annat åtalat TPB gänget för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen, men det finns ingen som är åtalad för att faktiskt ha begått huvudbrottet som TPB påstås ha medverkat i.

Åklagaren stödjer sig på bevis i form av screenshots och utsagor från Antipiratbyrån där dessa beskriver hur de lyckats ladda ner programvaror och musik. Eftersom Antipiratbyrån hade befogenhet av upphovsrättsinnehavarna att ladda ner via TPB så har TPB alltså i värsta fall gjort sig skyldig till medhjälp till laglig nerladdning. Åklagaren lär dessutom få anstränga om han gör gällande att länkar och metadata är detsamma som det upphovsrättsskyddade materialet.

Hur är det med rättvisan i Sverige egentligen? Dömer man fortfarande utifrån vad som kunnat bevisas? Utgången av rättegången blir en tydlig indikator på tillståndet i vår demokrati. Kan den stå emot främmande makts inblandning i våra interna angelägenheter såsom rättegångar? Gäller svenska lagar fortfarande i Sverige?

MinaModerataKarameller väger olika handlingar och straff mot varandra.
Jonathan Rieder Lundkvist har kvällskris men räddas av Google istället för TPB. Anna Troberg fokuserar stödet till TPB och Mårtensson diskuterar riksdag och integritet.

Jag gillar verkligen att Sydsvenskan gett ut en specialbilaga via TPB. Ännu intressantare vore om man valde att försöksdistribuera själva huvudtidningen via TPB. Då skulle fortsättningen bokstavligt talat handla om yttrandefriheten vs nöjesindustrin. Kanske Aftonbladet med sin unika historia skulle vilja gå ytterligare några ronder mot indragningsmakten?

Indragningsmakten, IPRED och den fria informationen

Med anledning av regeringens politik inom fildelningsområdet, saxar jag helt fräckt följande från Wikipedia om indragningsmakten:

”…med 1809 års regeringsform återinfördes tryckfriheten formellt, men hovkanslern hade fortfarande rätt att inställa en skrift om han ansåg den smädande eller ”vådlig” för allmän säkerhet. I själva verket bestod indragningsmakten. Åren 1835-38 tillämpades den fjorton gånger för att stoppa Aftonbladet. Lars Johan Hierta fortsatte envist att ge ut tidningen, men efter varje indragning med förändrat namn och ny ansvarig utgivare. När indragningsmakten avskaffades 1845 hade den sedan länge varit en pinsam och utskrattad institution.”

Jag är övertygad att vi står inför en liknande situation idag, med PirateBay på ena sidan och på andra sidan makthavare som inte förstår att spelet är slut. Att människor fritt kan dela information är något bra, människor växer och man stärker demokratin. Visst, många människor kommer kopiera saker de inte borde och andra kommer publicera kränkande material, men jag tror faktiskt att vi står inför en guldålder med stora framsteg just tack vare fri och ostoppbar information. Intressant nog väljer Sydsvenskan med Andreas Ekström att publicera sin upphovsrättsspecial via The Pirate Bay. Vill man stoppa utvecklingen tvingas man rasera det demokratiska samhället.

Läs Christian Engströms och Piratpartiets alternativ till IPRED

Om du fortfarande tror på att stoppa spridning genom tvång så kan jag tipsa dig om att göra följande:
För att stoppa något effektivt på nätet idag, krävs fullständig domänfiltrering (dagligt uppdaterad), samarbete med samtliga större sökmotorer, kraftigt utökade resurser till FRA samt undantagstillstånd för att polisen skall kunna agera mot nya företeelser innan riksdagen hunnit stifta nya lagar. Ett alternativ till undantagstillstånd är att man bryter med den gamla juridiska principen om att man inte kan dömas för handlingar som inte var olagliga då de utfördes.

Tomas sida beskrivs den obehagliga utvecklingen. Inte heller Emma gillar den självcensur som blir följden av ett sådant samhälle.

Hur ska polisen eller copyrightinnehavaren kunna veta att två personer delar filer över en kraftigt krypterad förbindelse? Ska FRA verkligen försöka bryta allt kraftigare krypton och en myriad av kryptotyper för påstådda brott med samma straffvärde som snatteri?

Hur går det med meddelarskyddet om personen eller organisationen som jag försöker avslöja något om kan kräva att få veta vem jag är då personen eller organisationen är copyrightinnehavare till det jag publicerat? Jag tänker här främst på hur en viss amerikansk sekt agerat mot tidigare medlemmar och där man med stöd av lagen kunnat spåra och agera mot tidigare medlemmar som offentliggjort hemliga och samtidigt copyrightskyddade skrifter. Dessa skrifter avslöjade verkligen sektens offentliga program som en bluff, men sekten hade ändå rätt att få veta vilka som publicerat informationen inklusive hemadress.

Hur vill du ha det? Oavsett vad du tycker om fildelning så antar jag scenariot jag just beskrev låter bra mycket värre. Jag föredrar ett demokratisk samhälle där många kommer undan med snatteri, framför ett Stasi-samhälle där polisen kontrollerar allt. Det betyder inte att jag gillar snattare. Det betyder att jag avskyr diktaturer.