Tag Archives: fra

Indragningsmakten, IPRED och den fria informationen

Med anledning av regeringens politik inom fildelningsområdet, saxar jag helt fräckt följande från Wikipedia om indragningsmakten:

”…med 1809 års regeringsform återinfördes tryckfriheten formellt, men hovkanslern hade fortfarande rätt att inställa en skrift om han ansåg den smädande eller ”vådlig” för allmän säkerhet. I själva verket bestod indragningsmakten. Åren 1835-38 tillämpades den fjorton gånger för att stoppa Aftonbladet. Lars Johan Hierta fortsatte envist att ge ut tidningen, men efter varje indragning med förändrat namn och ny ansvarig utgivare. När indragningsmakten avskaffades 1845 hade den sedan länge varit en pinsam och utskrattad institution.”

Jag är övertygad att vi står inför en liknande situation idag, med PirateBay på ena sidan och på andra sidan makthavare som inte förstår att spelet är slut. Att människor fritt kan dela information är något bra, människor växer och man stärker demokratin. Visst, många människor kommer kopiera saker de inte borde och andra kommer publicera kränkande material, men jag tror faktiskt att vi står inför en guldålder med stora framsteg just tack vare fri och ostoppbar information. Intressant nog väljer Sydsvenskan med Andreas Ekström att publicera sin upphovsrättsspecial via The Pirate Bay. Vill man stoppa utvecklingen tvingas man rasera det demokratiska samhället.

Läs Christian Engströms och Piratpartiets alternativ till IPRED

Om du fortfarande tror på att stoppa spridning genom tvång så kan jag tipsa dig om att göra följande:
För att stoppa något effektivt på nätet idag, krävs fullständig domänfiltrering (dagligt uppdaterad), samarbete med samtliga större sökmotorer, kraftigt utökade resurser till FRA samt undantagstillstånd för att polisen skall kunna agera mot nya företeelser innan riksdagen hunnit stifta nya lagar. Ett alternativ till undantagstillstånd är att man bryter med den gamla juridiska principen om att man inte kan dömas för handlingar som inte var olagliga då de utfördes.

Tomas sida beskrivs den obehagliga utvecklingen. Inte heller Emma gillar den självcensur som blir följden av ett sådant samhälle.

Hur ska polisen eller copyrightinnehavaren kunna veta att två personer delar filer över en kraftigt krypterad förbindelse? Ska FRA verkligen försöka bryta allt kraftigare krypton och en myriad av kryptotyper för påstådda brott med samma straffvärde som snatteri?

Hur går det med meddelarskyddet om personen eller organisationen som jag försöker avslöja något om kan kräva att få veta vem jag är då personen eller organisationen är copyrightinnehavare till det jag publicerat? Jag tänker här främst på hur en viss amerikansk sekt agerat mot tidigare medlemmar och där man med stöd av lagen kunnat spåra och agera mot tidigare medlemmar som offentliggjort hemliga och samtidigt copyrightskyddade skrifter. Dessa skrifter avslöjade verkligen sektens offentliga program som en bluff, men sekten hade ändå rätt att få veta vilka som publicerat informationen inklusive hemadress.

Hur vill du ha det? Oavsett vad du tycker om fildelning så antar jag scenariot jag just beskrev låter bra mycket värre. Jag föredrar ett demokratisk samhälle där många kommer undan med snatteri, framför ett Stasi-samhälle där polisen kontrollerar allt. Det betyder inte att jag gillar snattare. Det betyder att jag avskyr diktaturer.

Annonser

Om Frihet

Du läser just nu Om Frihet.

Vet du om att någon annan har tillgång till den informationen? Nej, inte om bloggen utan om att just du läser den här bloggen? Håller du med mig om det jag skriver, eller är du bara här på besök för att se vad liberaler kan tänkas tycka? Spelar ingen roll, du är nu officiellt smittad av liberalismen, åtminstone vad gäller registren. Nu kommer du inte råka illa ut för det, men kom ihåg principen.

Om jag känner till att någon övervakar din kommunikation inom ett visst områden så kan jag sätta dit dig. Om din arbetsgivare filtrerar och registrerar vilka sidor du besöker under arbetstid så kan tipsa dig om en intressant artikel på SvD. Om du sedan klickar på länken visar det sig att du inte alls kom till SvD utan till något med sexanknytning. Efter två, tre sådana misstag kommer din chef garanterat vilja prata med dig om dina internetvanor. Kanske blir du också försiktig med att klicka på länkar, men vad ska du göra?

Man kan dessutom rikta en kampanj mot enskilda individer genom att bifoga länkarna i vanliga mail och det är lätt att förfalska ett mails avsändare. Du kan t.ex. få ett mail från din chef eller en viktig kund, som ber dig titta på något. Mailet ser ut att komma från rätt adress, men är i verkligheten skickad av en helt annan person.

Tänk dig nu att man kan skicka förfrågningar om webbsidor, precis som om någon klickat på en länk, men låtsas som om den som klickat satt på en annan adress, kanske din egen. En person som kan genomföra det kan då smitta dig med vilken -ism som helst och det finns inget du kan göra åt saken. Tror du FRA kommer intressera sig för din kommunikation om du ofta besöker sidor om Hizbolla eller IRA?

(Självklart ska myndigheter ha möjlighet att avlyssna misstänkta grova brottslingar, men först efter bifall i domstol, vilket man får då man presenterat trovärdig information om en misstänkt person.)