Tag Archives: pirat

Avtal med de döda?

Piratpartiet vill inte ”avskaffa alla immaterialrättsliga instrument” som någon nyligen påstod. Den som besöker PP’s webbplats kan lätt kontrollera att så inte är fallet.

Något som är härligt uppenbart med PP’s sympatisörer, är att de är tänkande individer. En del politisk engagerade människor ”skriker” fula kommentarer och censurerar sina meningsmotståndare grovt, men de flesta inom PP är noggranna, eftertänksamma demokrater, långt ut i fingerspetsarna. Många är precis som jag tidigare trodde och hoppades att våra riksdagsledarmöter var, innan FRA-omröstningen tog ner mig till verkligheten igen.

Vad som är riktigt är att PP vill återgå till hur lagen var före 2004 då det inte var olagligt att dela musik, dikter och program med sina vänner. Man vill även förkorta den kommersiella skyddstiden från dagens mycket märkliga som sträcker sig längre än en livstid.

Jag instämmer i det positiva med att författare, utvecklare och musiker kan leva på sina skapelser, men kommer de verkligen att vilja fortsätta skapa pjäser, program och sånger efter sin död?

Jag menar att det bara är de icke-skapande oligopolbolagen som tecknat avtal med sedemera avlidna artister som står att tjäna på ett kraftfullt kommersiellt skydd (som trotsar döden). PP vill absolut inte skada de kreativa och vi är många medlemmar som kortsiktigt skulle tjäna på striktare fildelningslagar samt statlig och kommersiell insyn i nätanvändningen. Varför är vi då medlemmar i en organisation påstås ligga i krig med våra egna intressen? Naturligtvis för att vi inte vill ha det samhälle som blir effekten av kränkningarna.

Det enda samhälle som helt kan stoppa snatteri är ett samhälle som själv tar utan att fråga.

I ett samhälle där individen skall vara rädd och försvarslös mot den starke, skrumpnar både själ och passion. Ett sådant samhälle, måste i brist på utveckling, kräva avtal med de döda.

Lyssnar just nu på Pornophonique: Sad Robot
(Akustisk gitarr och Nintendo GameBoy)

Annonser

Indragningsmakten, IPRED och den fria informationen

Med anledning av regeringens politik inom fildelningsområdet, saxar jag helt fräckt följande från Wikipedia om indragningsmakten:

”…med 1809 års regeringsform återinfördes tryckfriheten formellt, men hovkanslern hade fortfarande rätt att inställa en skrift om han ansåg den smädande eller ”vådlig” för allmän säkerhet. I själva verket bestod indragningsmakten. Åren 1835-38 tillämpades den fjorton gånger för att stoppa Aftonbladet. Lars Johan Hierta fortsatte envist att ge ut tidningen, men efter varje indragning med förändrat namn och ny ansvarig utgivare. När indragningsmakten avskaffades 1845 hade den sedan länge varit en pinsam och utskrattad institution.”

Jag är övertygad att vi står inför en liknande situation idag, med PirateBay på ena sidan och på andra sidan makthavare som inte förstår att spelet är slut. Att människor fritt kan dela information är något bra, människor växer och man stärker demokratin. Visst, många människor kommer kopiera saker de inte borde och andra kommer publicera kränkande material, men jag tror faktiskt att vi står inför en guldålder med stora framsteg just tack vare fri och ostoppbar information. Intressant nog väljer Sydsvenskan med Andreas Ekström att publicera sin upphovsrättsspecial via The Pirate Bay. Vill man stoppa utvecklingen tvingas man rasera det demokratiska samhället.

Läs Christian Engströms och Piratpartiets alternativ till IPRED

Om du fortfarande tror på att stoppa spridning genom tvång så kan jag tipsa dig om att göra följande:
För att stoppa något effektivt på nätet idag, krävs fullständig domänfiltrering (dagligt uppdaterad), samarbete med samtliga större sökmotorer, kraftigt utökade resurser till FRA samt undantagstillstånd för att polisen skall kunna agera mot nya företeelser innan riksdagen hunnit stifta nya lagar. Ett alternativ till undantagstillstånd är att man bryter med den gamla juridiska principen om att man inte kan dömas för handlingar som inte var olagliga då de utfördes.

Tomas sida beskrivs den obehagliga utvecklingen. Inte heller Emma gillar den självcensur som blir följden av ett sådant samhälle.

Hur ska polisen eller copyrightinnehavaren kunna veta att två personer delar filer över en kraftigt krypterad förbindelse? Ska FRA verkligen försöka bryta allt kraftigare krypton och en myriad av kryptotyper för påstådda brott med samma straffvärde som snatteri?

Hur går det med meddelarskyddet om personen eller organisationen som jag försöker avslöja något om kan kräva att få veta vem jag är då personen eller organisationen är copyrightinnehavare till det jag publicerat? Jag tänker här främst på hur en viss amerikansk sekt agerat mot tidigare medlemmar och där man med stöd av lagen kunnat spåra och agera mot tidigare medlemmar som offentliggjort hemliga och samtidigt copyrightskyddade skrifter. Dessa skrifter avslöjade verkligen sektens offentliga program som en bluff, men sekten hade ändå rätt att få veta vilka som publicerat informationen inklusive hemadress.

Hur vill du ha det? Oavsett vad du tycker om fildelning så antar jag scenariot jag just beskrev låter bra mycket värre. Jag föredrar ett demokratisk samhälle där många kommer undan med snatteri, framför ett Stasi-samhälle där polisen kontrollerar allt. Det betyder inte att jag gillar snattare. Det betyder att jag avskyr diktaturer.