Tag Archives: Piratpartiet

Avtal med de döda?

Piratpartiet vill inte ”avskaffa alla immaterialrättsliga instrument” som någon nyligen påstod. Den som besöker PP’s webbplats kan lätt kontrollera att så inte är fallet.

Något som är härligt uppenbart med PP’s sympatisörer, är att de är tänkande individer. En del politisk engagerade människor ”skriker” fula kommentarer och censurerar sina meningsmotståndare grovt, men de flesta inom PP är noggranna, eftertänksamma demokrater, långt ut i fingerspetsarna. Många är precis som jag tidigare trodde och hoppades att våra riksdagsledarmöter var, innan FRA-omröstningen tog ner mig till verkligheten igen.

Vad som är riktigt är att PP vill återgå till hur lagen var före 2004 då det inte var olagligt att dela musik, dikter och program med sina vänner. Man vill även förkorta den kommersiella skyddstiden från dagens mycket märkliga som sträcker sig längre än en livstid.

Jag instämmer i det positiva med att författare, utvecklare och musiker kan leva på sina skapelser, men kommer de verkligen att vilja fortsätta skapa pjäser, program och sånger efter sin död?

Jag menar att det bara är de icke-skapande oligopolbolagen som tecknat avtal med sedemera avlidna artister som står att tjäna på ett kraftfullt kommersiellt skydd (som trotsar döden). PP vill absolut inte skada de kreativa och vi är många medlemmar som kortsiktigt skulle tjäna på striktare fildelningslagar samt statlig och kommersiell insyn i nätanvändningen. Varför är vi då medlemmar i en organisation påstås ligga i krig med våra egna intressen? Naturligtvis för att vi inte vill ha det samhälle som blir effekten av kränkningarna.

Det enda samhälle som helt kan stoppa snatteri är ett samhälle som själv tar utan att fråga.

I ett samhälle där individen skall vara rädd och försvarslös mot den starke, skrumpnar både själ och passion. Ett sådant samhälle, måste i brist på utveckling, kräva avtal med de döda.

Lyssnar just nu på Pornophonique: Sad Robot
(Akustisk gitarr och Nintendo GameBoy)

Ganska roligt, fast på ett sorgligt sätt

Läste på DN om förlaget till filtrering av internetaccess för samtlig personal på regeringskansli och departement inklusive ministrarna. Christan Engström tyckte detta om censurpsykosen. Tomas ogillade skygglappar på politiker och tjänstemän.

Det hela är egentligen ganska roligt, fast på ett sorgligt sätt.

Jag har i alla fall kommit fram till två alternativa slutsatser baserat på hur ivrigt man driver denna typ av lösningar och hur man även tidigare föreslagit liknande ideer för den övriga befolkningens internetaccess:

  1. Regeringen och dess tjänstemän är sjukligt intresserade av våld, porr och krig så nu måste man bara ha ett filter innan situationen urartar helt.
  2. Chefen för regeringens förvaltningsavdelning Jan Landahl, som själv vill fatta beslut om vilka sidor som ska stoppas, jobbar i själva verket för Piratpartiet och vill på detta självironiska sätt värva fler medlemmar till organisationer mot nätcensur.

Med motståndare som de här behöver Piratpartiet inte göra mycket för att vinna nya anhängare. Tack för ditt stöd Jan!

Giftiga listan…

Man hör ibland företrädare för olika riksdagspartier/journalister kritisera Piratpartiet för att man inte tar ställning i andra frågor än:

  • Delad kultur
  • Fri kunskap
  • Skyddat privatliv

Tanken bakom detta är att väljare som blivit övergivna av sina gamla partier ska kunna samsas inom Piratpartiet oavsett om de kommer från vänster eller höger. Självklart vill nu inte deras tidigare partier att man ska kunna hålla sams, så man försöker ständigt utmana Piratpartiet att anta fler förslag för att söndra bland medlemmarna.

Piratpartiet kommer naturligtvis fortsätta med sin strategi; att hjälpa det regeringsalternativ som ställer sig bakom Piratpartiets tre krav. Man kommer i övriga frågor rösta exakt som den regering man hjälpt till makten.

Då övriga partier lovat runt inom samtliga områden och dessutom avkräver Piratpartiet samma typ av löften, har jag valt ut ett antal saker som väljarna kunnat förvänta sig av sina partier, men där jag inte riktigt tycker man lyckats. Om du känner att jag behandlat något av regeringspartierna orättvist kan du väl skriva några rader om vad de verkligen menade, Här kommer (den kraftigt förkortade) ”Giftiga listan”

  • Moderaterna har alltid krävt att samhället ska kunna avlyssna privat kommunikation vid misstanke om brott motsvarande snatteri (Jag vet att ni skäms)
  • Centern har alltid varit FÖR kärnkraft.
  • Kristdemokraterna har alltid varit FÖR homosexuella äktenskap.
  • Folkpartiet Liberalerna har alltid varit FÖR massavlyssning.
  • Moderaterna har alltid varit FÖR ett bantat försvar.

Min poäng är att trots att regeringspartierna gett sken av att vissa saker är oerhört viktiga för dem, har de när det verkligen gäller, svikit sina ideal för en chans att sitta i regeringsställning. Makt att besluta har blivit viktigare än vad som beslutas.

Är alla frågor lika viktiga? Är mängden läxor i skolan verkligen lika viktigt som frågan om hur den svenska demokratin ska se ut? Jag anser inte det. Jag anser att vissa frågor är oerhört mycket viktigare än andra.

En sann demokrati kräver fri åsiktsbildning. Fria åsikter kräver fri informationsinhämtning. Fri informationsinhämtning är inte möjlig om du vet att någon kan ta del av vad du läser.

Varför inte fundera lite på vilka som kan tänkas tycka att just dina frågor om frihet är viktigast? De som lovar att driva endast tre frågor som alla har med individens fri- och rättigheter att göra eller de som lovar att driva flera hundra olika frågor rörande allt från moms på tidningar till hur Sverige bör förhålla sig till bananimporten till Europa. Dessutom, partierna som utgör den sittande regeringen har redan övergett hjärtefrågor till förmån för en plats vid det stora bordet.